Rasstandard för Old English
Sheepdog, FCI Grupp
1
Bakgrund/ändamål:
Old english sheepdog är en ras med mycket gamla anor. Rasen härstammar från
de s k herdehundarna vilkas uppgift var att försvara boskapshjordarna mot
två- och fyrbenta inkräktare. Från sydvästra England finns rasen beskriven
sedan mer än 200 år. Den användes där dels att vakta boskap och dels att
fösa får och nötboskap till marknaden. Herdarna önskade därför en stor och
hårdför hund, kraftig byggd och rörlig och därtill med ett skarpt
temperament.
Efterhand ändrades emellertid inriktningen på boskapsskötseln och rasen
utvecklades till en iögonfallande sällskaps- och utställningshund. Den har
emellertid fortfarande kvar sin vallningsinstinkt, som är djupt rotad hos
rasen.
Dess rullande gång och dess väldiga hårsvall är karakteristiskt för rasen,
som numera är en godmodig vakt- och familjehund. Den kräver emellertid en
omfattande och tidskrävande pälsvård.
Helhetsintryck:
Old english sheepdog är en kraftfull, kvadratisk hund, som är mycket
proportionerlig och sunt byggd. Den får absolut inte ge intryck av att vara
högställd. Den är kompakt, muskulös, arbetsduglig och mycket uthållig, med
ett mycket intelligent uttryck.
Karakteristiskt är en mjuk resning av överlinjen. Sedd ovanifrån är kroppen
päronformad. I gång och trav har rasen karakteristiska, rullande rörelser.
Skallet har en distinkt klang.
Pälsen skall vara riklig över hela kroppen. Hundens naturliga konturer får
inte ändras på konstlad väg genom trimning eller klippning.
Viktiga måttförhållanden:
• Nospartiets längd skall utgöra ungefär halva huvudets längd.
• Mankhöjden skall vara lägre än höjden över ländpartiet.
Uppförande/karaktär:
Old english sheepdog är en läraktig hund med jämnt temperament, självsäker,
trogen och pålitlig utan antydan till nervositet eller oprovocerad
aggressivitet.
Huvud:
Huvudet skall vara i proportion till kroppens storlek.
Skallparti
Skallen skall vara rymlig, närmast kvadratisk och väl välvd ovanför
ögonen.
Stop
Stopet skall vara väl markerat.
Nostryffel
Nostryffeln skall vara stor och svart med vida näsborrar.
Nosparti
Nospartiet skall vara kraftigt och kvadratiskt med tvär avslutning.
Käkar/Tänder
Tänderna skall vara starka, stora och jämnt placerade. Old english sheepdog
skall ha kraftiga käkar och ett perfekt, regelbundet och fulltaligt saxbett,
där överkäkens framtänder tätt överlappar underkäkens och är rakt placerade
i käkarna. Tångbett accepteras men är inte önskvärt.
Ögon
Ögonen skall sitta väl isär och vara mörka eller helt eller delvis
blåfläckiga. Två blå ögon accepteras. Ljusa ögon är inte önskvärt.
Ögonkanterna skall helst vara pigmenterade.
Öron
Öronen skall vara små och bäras tätt intill huvudet.
Hals:
Halsen skall vara tämligen lång, stark och vackert välvd.
Kropp:
Kroppen skall vara ganska kort och kompakt.
Överlinje
I stående skall mankhöjden vara lägre än höjden över ländpartiet.
Ländparti
Ländpartiet skall vara mycket stadigt, brett och mjukt välvt.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara djup och rymlig med väl välvda revben.
Svans
Svansen kan vara kuperad eller medfödd stubbsvans.
Kuperad svans: Svansen har i rasens hemland traditionellt kuperats
tätt intill svansroten.
Okuperad svans: Svansen skall inte vara iögonfallande när hunden
står. Den skall vara lågt ansatt och får aldrig ringlas eller bäras över
ryggen eller ha synlig svanskrok. Svansen skall vara försedd med riklig päls
av hård struktur.
Extremiteter:
Framställ: Frambenen skall vara absolut raka, ha kraftig benstomme
och bära upp kroppen väl.
Skulderblad
Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda. Skulderbladsspetsarna
skall vara tätare placerade än skulderlederna. Tunga skuldror är
inte önskvärt.
Armbåge
Armbågarna skall ligga tätt an mot bröstkorgen.
Framtassar
Framtassarna skall varken vara inåt- eller utåtvridna. De skall vara små,
runda och tätt slutna med väl välvda tår och tjocka, fasta trampdynor.
Bakställ: Bakpartiet skall vara riktligt beklätt med päls, rundat och
muskulöst.
Knäled
Knälederna skall vara väl vinklade.
Underben
Underbenen skall vara långa och väl utvecklade.
Has
Hasorna skall vara lågt ansatta. Bakifrån sett skall de vara helt raka.
Baktassar
Baktassar, se framtassar. I ursprungslandets standard föreskrivs att sporrar
skall avlägsnas.
Rörelser:
I skritt rör sig old english sheepdog med en björnliknande rullning från
bakpartiet. I trav är rörelserna vägvinnande och utan ansträngning med
kraftigt påskjut bak, varvid benen förs parallellt.
Rörelserna är mycket elastiska i galopp. Vid låg fart tenderar vissa hundar
att röra sig i passgång. Under rörelse är det naturligt att huvudet bärs
lägre.
Päls:
Pälsstruktur
Pälsen skall vara riklig och av god, sträv struktur. Den skall vara raggig,
inte rak eller lockig. Underullen skall vara vattenavstötande.
Huvud och skallparti skall vara väl täckta av päls, öronen skall vara
måttligt behårade, halsen väl behårad liksom även frambenen runtom.
Bakstället skall ha mer päls än resten av kroppen.
Pälsens kvalitet, struktur och riklighet är viktigare än dess längd.
Färg
Pälsen hos old english sheepdog får till färgen vara alla nyanser av grått,
stålgrå eller blå. Kroppen skall vara enfärgad. Bakstället skall vara
enfärgat, med eller utan vita strumpor. Vita fläckar i grundfärgen är mindre
önskvärt. Huvud, hals, framben och mage skall vara vita, med eller utan
tecken. Bruna nyanser är inte önskvärt.
Storlek/vikt:
Mankhöjd
Hanhund: 61 cm eller mer
Tik: 56 cm eller mer
Typ och proportioner är av största vikt och får på inga villkor åsidosättas
enbart pga storlek.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till
graden av avvikelse.
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den
har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen.
Om rasen Old English Sheepdog
Förfäderna till dagens Old English sheepdog tillhör den grupp av herdehundar som
redan under forntiden fanns spridda runt om i Europa och Asien.
Med herdehund avses en hund som i första hand vaktar och skyddar sina fyr- och
tvåbenta flockmedlemmar. De forntida herdehundarna var mycket vaksamma och
aggressiva mot såväl rovdjur som främlingar. Även om OES kan man ibland läsa i
äldre litteratur att, herdarna önskade sig hundar som var så argsinta och
avvisande som möjligt mot okända personer. Numera är OES, i allmänhet, en
godmodig och lätthanterlig hund utan att på minsta sätt vara en velig nolla.
Ibland kan man höra enastående teorier om herdehundrasernas släktskap samt om
vilka raser som gett upphov till diverse andra. Myter om enstaka hundar som
kommit farande på främmande skepp och akterseglats är vanliga. Att dessa enstaka
exempel skulle gett upphov till nya raser i ett nytt land är inte trovärdigt.
Sannare är nog att likartade behov skapar en likartad utveckling.
Under medeltiden bedrevs fortfarande ett extensivt jordbruk i hela Europa.
Boskapsuppfödning var mycket viktigare för försörjningen än odling av spannmål.
Eftersom befolkningen ännu var ganska liten krävdes ett system som medgav låg
insats av personella resurser. Då blev tillgången till kraftiga, uthålliga,
självständiga (intelligenta) och på egen hand arbetande hundar viktiga. Just en
sådan hund är OES. Ännu idag kan man se arvet från forntiden i våra hundars
kynne. Förmågan till eget tänkande och tyckande är ett vanligt drag hos Bobtails.
Detta är en mycket självständig, fantasifull, initiativrik, diskussionsvillig
samt positiv hund. En förvånansvärd tjurskallighet kan den dock visa, när det är
något den inte vill. Detta utan att för den skull visa tendens till dåligt
humör. Den som vill ha en hund som lyder blint bör nog avhålla sig från att
skaffa sig en OES.
Dessutom kan OES betraktas som hörande till de så kallade lantraserna som
naturen har utvecklat utan alltför omfattande ingrepp av människan. Den är
troligen inte, i första hand en fårhund i våra dagars hänseende utan en drivande
transportvallare. Dessa användes från medeltiden och in i vårt århundrade av
bönderna till transport av nötkreatur, hästar och får till de stora marknaderna
som hölls runt om i England. Det kunde röra sig om transportmarscher på upp till
en vecka. Detta krävde mycket god kondition av hunden. Rasen har därför
utvecklat en särskild gångart som är mycket energibesparande, nämligen passgång.
Denna gångart är på väg att försvinna då somliga människor finner hunden ful att
se på när den passar. Vilket är ett märkligt synsätt, då det funktionella måste
ses som vackert hos en arbetande hund.
Under den tid vår ras användes som arbetshund var det främst i södra England som
den hade sitt fäste. I Skottland fanns parallellt, med dessa stora
kroppsvallare, en lättare, för höglandsterräng lämpligare typ av vallare. Dessa
går under samlingsnamnet Collies.
Cur/Bobtail/Old English Sheepdog
Rasens namn har förändrats genom tiderna. Något som styrker dess ursprung som
lantrashund. Ett av de äldsta namnen på rasen är Cur som helt enkelt betyder
bondhund. Därefter kommer Bobtail som anspelar på den kort kuperade svansen.
Enligt uppgift föds då och då naturliga Bobtails. Dagens namn Old English
Sheepdog, uppstod under 1800-talet när den blev en utställningshund. De första
OES som registrerades i engelska kennelklubben fick beteckningen: SHEEPDOG,
short-taild English, en term som användes in på 1890-talet. De första OES:arna i
USA skrevs in som: Sheepdog, English Old-Fashioned Bobtailed.
Bob-tail - inte någon modenyck
Kupering är ett bruk som går flera tusen år tillbaka
i historien. Kynologer som studerat bl a egyptiska målningar i faraonernas
pyramider, har hittat kuperade hundar som motiv på väggmålningar. Samt, vid
arkeologiska utgrävningar av den vikingatida hamnstaden Hedebyi Danmark,
hittades rester av flera hundra hundar. Bland detta benmaterial hittades även
skelett av kuperade svansar. Teorierna och myterna kring varför man började
kupera hundar är många. Mer eller mindre trovärdiga dessutom. Här är ett par
exempel:
Kuperingen skyddade hunden mot vargangrepp. Enligt traditionen skulle hunden
vara så lik ett får som möjligt. Vargen kunde då inte skilja hunden från fåren.
Vargen lär hugga tag i svansen när den anfaller hunden. Alltså, utan svans har
vargen mindre chans att först riva hunden och sedan de försvarslösa fåren.
Enligt muntlig tradition, när hundskatt infördes i England befriades
arbetshundar från skatt under förutsättning att de var kuperade, så att man
kunde skilja på lyx, jakt och arbetshundar. Men från och med 1989 är det
kuperingsförbud i Sverige.
 |